En stad är en arkitektoniskt materialiserad idé som ger invånarna kraft att mobilisera sina resurser och förenas i en gemensam identitet.
Vi har sett hur angrepp på den idén har gjorts för att döda den gemensamma identiteten. Och vi har sett hur staden som idé och minne gett invånarna kraft att mobilisera sina resurser för att den ska återuppstå.
Men vad krävs egentligen av en människa för att kunna föreställa sig en framtid när det förflutna har försvunnit? Hur klarar man att bygga en ny vision när de gamla grusats?
I ett projekt från 2023 redovisar två forskare från Harvard och Oxford (Kusiak och Azzouz) sina studier av två återuppbyggnader: Warszawa och syriska Homs. Ur intervjuer, memoarer, brev och historisk dokumentation har de extraherat en mentalitet och en typ av konstruktivt engagemang som de kallar ”Radical hope”. Det radikala hoppets människor präglas enligt författarna av tre saker.
För det första tror de att framtiden är helt öppen, att vi inte kan förutse vad som kommer att hända eller hur. De är alltså varken obotliga optimister eller nattsvarta pessimister. Sådana kommer antingen att leda utvecklingen fel eller bromsa den.
För det andra visar de ett känslomässigt mod att se nya möjligheter i nuet, även när de befinner sig i djup sorg och är omgivna av hopplöshet. Därför vågar de pröva lösningar som de i en bättre tid hade ansett obekväma eller otänkbara.
För det tredje ställer de frågor. Inte bara den uppenbara ”vad behöver göras?”.
Det gör de flesta människor med ryggmärgen. Det radikala hoppet orkar också fylla på med de jobbiga följdfrågorna: Till vilket pris och på vilka villkor? Vilka är prioriteringarna och de röda linjerna? Vems hjälp kan accepteras, och hur skapar man historisk rättvisa utan att skapa mer orättvisa?
Det radikala hoppet har triumferat många gånger. I Lissabon och Chicago, i Tokyo och Hiroshima, i Warszawa och Berlin, i Sarajevo och Homs. Och nog anar man att det finns gott om det även i Charkiv och Kiev. Men inte förrän vapnen kallnar och röken skingras vet vi vad det får för chans. Om det är Fågel Fenix eller den ryska dubbelörnen som får breda ut sina vingar.
Slava Ukraini.