På samma sätt som krogar kan ladda stadsdelar kan konst ge spänning åt fastigheter. Och när tillräckligt många fastigheter berikas växer en decentraliserad konsthall fram. Dit börjar vi komma med vår fleråriga satsning på konst i entréer. Under året som gick deltog tre konstnärer på lika många adresser. Tre nya kraftfält för samtal, reaktion och reflektion.
nytorgsgatan 11a: Christine Ödlund, Walden, 2017. (Akryl på plywood och glaserat stengods.) Målningen är inspirerad av Henry David Thoreaus litterära mästerverk om vildmarken som ett motmedel mot industrisamhällets giftutsläpp och habegär. Den skimrande, närmast sagolika topografin avbildas med florstunna färgskikt och beskyddas av fyra bladansikten – en arkitektonisk detalj vanlig i medeltida kyrkor.
skeppsbron 34: Katja Larsson, ur serien Bone, thew, inchor, blood, 2017. (Fotografi, C-print.) Katja Larsson har utgått från några fossila strandfynd på ön Skye utanför Skottlands västkust och gjutit dem i silikongummi. Med sina knivskarpa, eleganta fotografier, där ramarna påminner om tittskåp, skapar Katja Larsson ett modernt panoptikon med budbärare från det förflutna.
skeppsbron 34: Katja Larsson, ur serien Bone, thew, inchor, blood, 2017. (Fotografi, C-print.) Katja Larsson har utgått från några fossila strandfynd på ön Skye utanför Skottlands västkust och gjutit dem i silikongummi. Med sina knivskarpa, eleganta fotografier, där ramarna påminner om tittskåp, skapar Katja Larsson ett modernt panoptikon med budbärare från det förflutna.
Mäster Samuelsgatan 57: Julius Göthlin, Inverted particle formation 78224, 2017. (Akryl på duk.) På samma sätt som 1600-talets mästare kunde blåsa liv i ett stycke tyg målar Göthlin sin monumentala komposition, speciellt skapad för just detta utrymme. Det abstrakta blir figurativt, gåtfullt som molnformationer. Det är ett verk utan början, slut eller brännpunkt. Måleriet följer besökaren genom hela rummet.