KONTORSTID
Vissa arter har funnits i över hundra miljoner år, till exempel myror och bin. De har åtminstone tre saker gemensamt: de samverkar, de anpassar sig och de arbetar. Vi människor gör det också, även om vi bara har 300 000 år på vårt CV. I begynnelsen var vi jägare och samlare och hade då en usel ROI: varje kalori som investerades för att fånga födan genererade tre kalorier tillbaka. När vi uppfann plogen blev det 33 kalorier och med de mekaniska jordbruksmaskinerna 300. Men vi var inte nöjda med det, utan fortsatte att förbättra vår produktivitet genom att uppfinna ångmaskiner, järnvägar, glödlampor, hissar – och kontor.
1925 arbetade ungefär tio procent av Sveriges arbetskraft på kontor, hundra år senare är vi nästan 70 procent. Hur vår ROI räknad i kalorier ser ut är svårt att säga, men enligt Folkhälsomyndigheten är den för hög. Vi har dock lärt av myrorna och bina. Inte bara att arbeta, utan framförallt att anpassa oss och att samverka. Vi har till och med upptäckt andra skäl att göra det än för att hämta mat till bordet. Till exempel för att förstå världen, bygga självkänsla och utveckla våra nätverk och sociala förmågor. Det är i hög grad kontorets förtjänst.
Sedan 1925 har vi utvecklat satelliter, frihandelsavtal, magnetröntgenkameror, KBT och DNA-saxar. Liksom datorer, mobiltelefoner, molntjänster och AI. Och genom att vara online dygnet runt och överallt har vi inte bara avskaffat den helgade kontorstiden, vissa har till och med börjat ifrågasätta själva navet för den moderna människans arbete och framsteg: kontoret. För varför samlas där när vi kan ses på en skärm från våra egna köksbord? Varför köpa en ny vårkavaj när livet kan levas i pyjamas? Behöver vi verkligen bo och arbeta i städer? Kommer vi överhuvud taget att behöva arbeta i framtiden?
Det har blivit tid att gräva lite djupare i kontoret. I det förunderliga och det förkättrade. I historien och nuet. I verkligheten och fiktionen. I antropologi och arkitektur. Och möjligen kan vi samtidigt besvara de där existentiella frågorna ovan.