KONTORETS
arkitektur
Att teckna kontorets arkitekturhistoria är en alltför stor uppgift för denna rapport. Vi nöjer oss därför med tre historiska exempel på kontorsbyggnader som är typiska för sina epoker och sina världsdelar. Och ett fjärde som stod klart 2023 och som sedan dess framhållits som ett strålande exempel på kontorets goda evolution.
Chilehaus
Arkitekten Fritz Höger fick ta emot både ris och ros när hans Chilehaus stod klart i Hamburg 1924. Riset kom inte helt överraskande från samtidens modernistiska rörelse, som uppförde sitt eget tempel, Bauhaus-skolan i Dessau, ungefär samtidigt. Chilehaus kan se ut som den absoluta motpolen till deras skola, med sina mörka tegelfasader och arts and crafts-inspirerade ornamentik, men bakom fasaden hittar man en överraskande modern interiör. Konstruktionen bärs upp av stora betongpelare, istället för bärande väggar, och lämnar därför stora sammanhängande golvytor fria. Det stämde väl med tidens tayloristiska, fabriksinspirerade syn på kontor, men det var också en anpassning till marknadens krav. I Hamburg bestod den av många småföretag med hög rörlighet. Med sina flexibla golvytor kunde huset ständigt anpassas till de ändrade villkoren, en fördel som står sig än idag. Till skillnad från de mer prångiga och rigida kontoren i dåtidens Hamburg har Chilehaus dragningskraft bestått i hundra år. Byggnaden har genomgått två stora renoveringar, men utan att husets själ gått förlorad. De en gång så hypermoderna paternoster-hissarna har bytts ut, liksom el- och vattensystem. Men exteriören har tidstroget reparerats efter bombningarna under andra världskriget, och markplanet består fortfarande av butiker. 2015 förärades Chilehaus en världsarvsklassning av UNESCO. Den är inte längre en av Hamburgs högsta och största byggnader, men med sina tio våningar och sin dramatiska kilform tar den hela sin stadsdel, den så kallade Kontorhausviertel, i besittning.
Shizuoka Press and Broadcasting Center
Metabolisterna var en grupp arkitekter i efterkrigstidens Japan som kanske mer än några andra tog flexibiliteten på allvar. I de alltmer överbefolkade storstäderna, med skyhöga markpriser, såg man behovet av en ny arkitektur som kunde följa med i den moderna stadens oförsutsägbara utvecklingssteg och växa med den ”metabolistiskt”. 1967 färdigställde arkitekten Kenzo Tange denna kontorsbyggnad i Tokyos Ginza-distrikt. På en tomt som bara är 189 kvadratmeter stor planterade han en ”stam” av betong som var 7,7 meter i diameter, 57 meter hög och innehöll hissar, trappor, ledningar, kök och toaletter. På den hängde han sedan upp 13 kontorsmoduler med hjälp av jättelika bultar. Naturligtvis med tanken att hänga dit fler moduler den dag det behövdes. Eller ta bort några om det mot förmodan skulle bli aktuellt. Shizuoka Press and Broadcasting Center är långt ifrån någon bjässe i Ginza, men den är en av få fysiska manifestationer från en tämligen teoretisk rörelse som reste runt på arkitekturkongresser med ritningar över megastäder bestående enbart av sådana här stammar med påkopplade blomblad av både bostäder och kontor. Och då var de förstås i en helt annan skala än den här byggnaden. Men trots att de bara gav upphov till ett fåtal fysiska byggnader har de ända sedan 60-talet inspirerat andra arkitekter och stadsplanerare. Inte minst den brittiska Archigram-gruppen. Bland andra berömda kontorsbyggnader av Tange finns det 48 våningar höga Tokyo City Hall och det tidiga Kagawa Prefectural Government Office.
Chiat Day
Den amerikanska reklambyrån Chiat Day hade redan gjort två radikala kontor med stjärnarkitekterna Gaetano Pesce och Frank Gehry. Inför flytten 1998 till en drygt 11 000 kvadratmeter stor lagerbyggnad i Los Angeles anlitade de Clive Wilkinson Architects. Idén var ett Advertising City med en Main Street, en Central Park, en fullskalig basketplan samt en rad ”stadsdelar” för arbete och rekreation. Byråns ordförande var gammal hippie och lät sina fritidsintressen forma lokalerna: surfing, strandlek och hundar. Byggnaden huserar mellan 400 och 500 anställda och deras 50 till 100 hundar, som varje dag leker runt och tuggar sneakers under arbetsstationerna. Kaffebaren är byggd av surfbrädor, i parken har man träd över huvudet och sand under fötterna och över basketplanen vajar symbolen för den muromgärdade ”reklamstaden”, en piratflagga.
Det råder ingen tvekan om ambitionen: här ska gränserna mellan liv och arbete, mellan hem och kontor, suddas ut. Precis som på techjättarnas kontor i samma delstat.
Exteriört har en upphöjd ”grindstuga” lagts till byggnaden. Den leder in i ”staden” genom två tubformade broar, en vandring som ska ge besökarna känslan av att de går in i en annan värld. Det råder ingen tvekan om ambitionen: här ska gränserna mellan liv och arbete, mellan hem och kontor, suddas ut. Precis som på techjättarnas kontor i samma delstat. Alltså det som belackarna kallar disneyfication och bejakarna playful office. Men här märker man också några grundtankar från bröderna Schnelles gamla Bürolandschaft. Inte bara den organiska planlösningen med öar av grönska, utan framförallt att ”stadsdelarna” inte är organiserade i skrån, utan efter kunduppdrag. Det demokratiskt organiserade kunskapsarbetet i sin prydno.
Booking.com
Man önskar att 70-talets MBL-kommittéer hade fått ta en paus i sina förhandlingar om dåligt dagsljus och dito luftkvalitet, göra en tidsresa till 2023 och invigningen av det nya huvudkontoret för den digitala resebyrån Booking.com i Amsterdams hamn. Här finns 65 000 kvadratmeter med allt de någonsin kunnat fantasiera om och mer därtill. Arkitekter är UN Studio med Ben van Berkel i täten. Utgångspunkterna var två: här skulle man kunna samla alla sina 7 000 anställda under ett tak och allt skulle andas välmående och hälsa. Under mark finns fyra våningar med garage, förvaring och mötesrum.
Byggnaden ligger bara fem minuters promenad från Centralstationen och alla som råkar komma förbi är välkomna in till kaféerna och restaurangen i bottenvåningen.
Tar man hissen uppåt hamnar man i husets atrium som har naturligt ljus från toppen till bottenvåningen. Arbetsytorna i våningarna runt atriet binds ihop av trappor och broar man lockas att använda istället för hissarna – och därmed utsätts för informella möten och samtal. Sensorer styr automatiskt ljuset, temperaturen, akustiken och ventilationen under alla dygnets timmar och allt drivs med hjälp av 800 solpaneler på taket. Trots byggnadens storlek känns den lätt från utsidan. Den nästan helt glasade fasaden reflekterar såväl livet i Amsterdams centrum som himlen och vattnet i hamnbassängen. Byggnaden ligger bara fem minuters promenad från Centralstationen och alla som råkar komma förbi är välkomna in till kaféerna och restaurangen i bottenvåningen. Nyligen invigdes också ett nytt allmänt cykelgarage med 7 000 platser, nedsänkt nio meter under marken mellan Booking.com och stationen. Om du undrar hur långt vi egentligen kommit sedan Charles Lamb skrev sina strofer till tristessen i East India House, så är det här förmodligen svaret.