Från Hö till Hay

Det är dags att vända blickarna mot vår egen stad. Stockholm har under åren gått från en liten medeltida by, via stormaktstid och stenstad till att idag vara en stor utbredd tunnelbanestad. I mitten har det hänt väldigt lite. Och samtidigt mycket.

Den tyske filosofen Hegel, som levde mellan åren 1770 och 1831, hävdade att det enda som kan läras av historien är att människan inte lär sig något. Vi lever, som vi tidigare konstaterat, i en ständig förändring. Städer, människor och idéer rör på sig hela tiden. Ibland i tydliga steg, ibland genom osynliga skiftningar som bara anas i efterhand. Är det inte något jordiskt – som en pandemi – som förändrar situationen, kan det vara en teknikrevolution. Anpassning handlar inte bara om att reagera på det nya, utan också om att aktivt forma det nya. I en levande stad blir anpassning en strategi för att skapa långsiktig hållbarhet och liv.

FÖRÄNDRING OCH ANPASSNING –
TVÅ SIDOR AV SAMMA MYNT

Städer som lyckas är de som kan balansera förändring med kontinuitet. De bär med sig sin historia samtidigt som de vågar omdefiniera sig själva. De testar, utvärderar och justerar, precis som naturen själv gör genom evolutionen.

I ett större perspektiv är anpassning också ett mått på motståndskraft. De miljöer och samhällen som är mest flexibla har störst chans att inte bara överleva, utan att blomstra. Framtiden tillhör inte de som motstår förändring, utan de som kan omfamna den och göra den till sin egen. Läge, läge, läge är en känd devis inom fastighetsbranschen. Översatt till dagens snabba växlingar kan den betyda: ’Det gäller att förstå läget’ och vara förberedd på förändring. De senaste åren har Axfast förvärvat och utvecklat ett antal fastigheter kring Hötorget. Hegel hävdade att mänskligheten inte lär sig något av historien, men här skulle han nog behöva erkänna sig motbevisad. Förändringarna som görs idag är noga förankrade i det förgångna, så vi tar i kapitlets början ett rejält steg tillbaka.

MÅNGLARE FRÅN SÖDER – BÖNDER FRÅN NORR

Alla städer med historia har sin ”haymarket” eller ”heumarkt”. Stockholms hötorg smög igång redan under Magnus Ladulås dagar. Då på 1200-talet var det en liten by med åkrar och gårdar som hette Väsby och som låg en bit utanför Stockholms stadsmurar. Med tiden växte stan och mitt i Väsby lät Gustav Vasa på 1500-talet anordna en uppsamlingsplats för den hö och halm som skulle vidare till slottsstallet. När namnet Hötorget sen slogs fast år 1644 bekräftade det platsens roll. Sådant ändrar man inte på i första taget.

På Hötorget samlades folk och vägen dit var på många håll en lervälling, men själva torget blev stenbelagt på 1670-talet. Trots att många hade Hötorget i sikte var det från och med år 1856 ingen som kom dit för att köpa hö. Den handeln hade då flyttats till Norrmalmstorg. Namnet Hötorget rörde dock inte på sig, men 1869 förändrade staden torget när de delade det i två halvor. Den södra delen gick under namnet Månglaretorget och där i fasta salustånd under tälttak sålde stadsborna importerade varor och allehanda hushållsartiklar. Norra sidan kallades Bondetorget och under bar himmel ställde bönderna upp sina kärror och sålde det som jordbrukets årstider hade att erbjuda.

1800-TAL SLÅR OM TILL 1900-TAL

Under större delen av 1800-talet kantades torget fortfarande av enkla hus där djurhållning pågick, men också av hantverkarbodar och verkstäder. När vi närmar oss 1900-talet släpper den gamla bondeprägeln taget om torget och borgerskapet kliver fram. Den 1 januari 1914 blev det stopp för torghandel med färskt, rått kött av nötkreatur, får, svin och häst, senare samma år förbjöds även vilt och plockade fjäderfän. Den kommersen får bland annat plats i Hötorgshallen som byggdes redan under 1880-talet, men också i nya Centralhallen vid Kungsbron som stod klar 1912. Kvar ute på torget blev grönsaker, blommor och fisk – men en helt ny typ av handel skulle komma att dominera torget.

1925 har Paul U Bergströms idé om att sälja färdigsydda kläder i olika storlekar gått så bra att han kunde kliva in i sitt nybyggda varuhus, PUB. Året därpå, den 7 april 1926 invigs Konserthuset. Mot torget står tio granitkolonner som väger 3,3 ton styck. Varje kolonn är 18 meter hög, vilket man väl kan gissa är exakt vad genomsnittslängden på kön var som ringlade nedanför då det var biljettsläpp på skivbutiken Svala & Söderlund. I skivaffärens lokaler ligger idag ett café och biljettköerna har flyttat in i din telefon. Utmed torget fanns även andra skivbutiker som Hirsch och den i varuhuset Adam & Eva. Därmed är vi framme vid modern tid och snart framtiden, men för ordningens skull – låt oss först se vad historiens fantasier innehöll.

FUTURISTer och
FANTASIER

Gustav III drömde om en gata som, via hans nybyggda Norrbro, skulle skära genom Norrmalm och leda raka vägen till hans älskade Haga. På så sätt skulle han i princip slippa göra en enda sväng på väg till sitt ena slott från det andra. Vad hade hänt om drömmarna för Norrmalm från 1700- och 1800-talet faktiskt blivit verklighet? Kanske hade vi sluppit 1950- och 60-talets rivningsvåg, som på sina håll gjorde Hötorgets baksida ganska folktom. Visionärer som Carl Fredrik Adelcrantz och Erik Palmstedt på 1700-talet samt Albert Lindhagen på 1800-talet föreställde sig ett Norrmalm med raka axlar där exempelvis Drottninggatan och Kungsgatan skulle bli centrala stråk. Staden skulle få breda boulevarder, imponerande byggnader och genomtänkt struktur. De drömde om ett Stockholm med grönområden och breda, parisiska boulevarder som skulle underlätta stadens växande trafik, men många av dessa drömmar blev som bekant aldrig verklighet.

Allteftersom befolkningen ökade tilltog styrkan i drömmarna. Under första hälften av 1900-talet växte Stockholms befolkning kraftigt, vilket blev en katalysator för det som sedan blev det nya Hötorget och Norrmalmsregleringen. 1900 bodde cirka 300 000 människor i Stockholm. 1930 var siffran 500 000. Stockholmarna trängde ihop sig och blev under mellankrigstiden ett av Europas mest trångbodda folk, och nu började måttet bli rågat för de styrande.

1932 presenterade den svenska arkitekten Tage William-Olsson, som under samma epok skapade Slussens trafiklösning, ett visionärt förslag för Hötorget inklusive nedre Norrmalm. Befintlig bebyggelse från Gustav Adolfs torg till Adolf Fredriks kyrka skulle bort för att ge plats åt två långa rader med parallella lamellhus. Endast konserthuset skulle få stå kvar.

BORDE INKÖPAS

Funktionalismens fader, Le Corbusier, ville inte vara sämre och presenterade 1933 för Norrmalmstävlingen ett förslag om att utplåna nästan hela Norrmalm för att istället uppföra fyra gigantiska huskroppar som skulle rymma 170 000 människor. Delar av den svenska kritikerkåren var hänförd. Författaren, konst- och arkitekturskribenten Gotthard Johansson valde i SvD beskrivningen ”mest utopiska i hela tävlingen – och hans eleganta teckningsstil – den mest artistiska någon modern arkitekt besitter. För säkerhets skull satte han också sin rubrik i versaler: ”BORDE INKÖPAS”

IDAG TRADITION OCH FÖRNYELSE

När efterkrigstidens tankar om det moderna samhället växlade upp skulle slummen byggas bort, samtidigt som bilismen och tunnelbanan till de nya förorterna skulle fram. Sven Markelius och David Helldén, arkitekterna bakom Norrmalmsregleringen, såg en möjlighet att skapa en modern stadsdel med kontor, breda trafikleder och nya offentliga platser – däribland Sergels torg, som först kallades Sveaplatsen. När visionerna var som starkast skulle inte mindre än 20 parkeringshus skapas i city. Stadens mitt skulle vara en plats för kontor och i stort sett de enda som bodde där skulle kvartera in sig på hotell. Omkring 700 hus revs, och idag söker stadsplanerarna en ny balans mellan tradition och förnyelse. Flera av husen som byggdes under Norrmalmsregleringen är numera blåmärkta. Kulturhuset, Hötorgsskraporna och sist men inte minst parkeringshuset Parkaden anses alla värda att bevara. En visionär ironi i sammanhanget är att där just Parkaden ligger sjöng Bellman på krogen Tre Remmare om sina planer för den gustavianska kvällen

VERKLIGHET OCH
VISIONÄRER

I tidigare rapporter har vi skrivit om fastighetsägarnas roll som katalysatorer. Genom att vara proaktiva istället för att agera reaktivt på kriser och skiften kan de underlätta för företag, krogar och handel – och ständigt fungera som smörjmedel för liv och dynamik. De kan skapa arbetsmiljöer som överbryggar generationsgränser och hjälpa till att locka kompetens. Sist men inte minst kan de ha en avgörande roll för konsten och kulturen i området.

Hötorget är än idag en fantastisk plats, och lika ombytlig som alltid. En stad behöver sina skavanker och ojämnheter för att kännas levande, men här finns också utrymme för förbättringar. Arkitektkontoret Marge som har arbetat med många tongivande utvecklingsprojekt ger sin syn på hur historien och framtiden kan arbeta med varandra. Grundaren och arkitekten Pye Aurell Ehrström berättar:

– När vi arbetar med befintliga platser och hus ser vi historien som en utgångspunkt. Vad har hänt här, hur har huset använts, vem har gått i trapporna, vilka var de ursprungliga tankarna och idéerna som påverkade utformningen? Att anpassa sig till framtiden kan vara lite som ett detektivarbete. Genom att se vad som finns bakom lager av renoveringar, i tidigare ritningar och berättelser går det att förstå husets roll, karaktär och plats. Historien blir en inspirationskälla för framtiden.

Genom att blicka bakåt för att se framåt går det också att se vad som under åren har klarat sig eller försvunnit. Det som har överlevt har ofta gjort det av en anledning. Det som har försvunnit kan antingen ha gjort det för att det inte höll måttet eller passade tidsandan, och då kan det handla om att rätta till eller återställa. Eller bara låta det vara just försvunnet. Sammantaget gäller det att förstärka husens, gatornas och områdets kvaliteter.

– Jag brukar tänka att de mest långsiktiga husen är de som människor tycker om och trivs i, fortsätter Pye. Många av byggnaderna just runt Hötorget har en hög verkshöjd med grundläggande kvaliteter som generationer har tyckt om. Även om de är byggda i en annan tid och av den anledningen kan vara svåra att anpassa till vår samtid, så har rummen ofta fina proportioner, bra takhöjd, dagsljus och vackra trapphus. Det gäller att ta vara på husens kvaliteter och bygga vidare på den känslan.

”Jag brukar tänka att de mest långsiktiga husen är de som människor tycker om och trivs i. Många av byggnaderna just runt Hötorget har en hög gestaltningsgrad med grundläggande kvaliteter som generationer har tyckt om.”

Genom att blicka långt framåt går det att utforska möjliga framtidsscenarier och tänka igenom vilka konsekvenser de kan få. Vi behöver fortsätta bevaka omvärlden, utforska nya scenarier och fatta strategiska beslut längs vägen.

I Stockholms stads nuvarande cityplaner finns målet om att skapa trygga och attraktiva offentliga miljöer. Det innebär bland annat att bebyggelsen ska ha fler blandade funktioner så att stadslivet kan pågå under dygnets alla timmar. Det rimmar väl med andra städers visioner om smidigare trafikflöden och sänkta hastigheter. På många håll har Stockholms stad gjort ett enormt jobb med att till exempel införa spårvagnar och leda om trafiken, men större träd och ihållande grönska saknas fortfarande. Byggnader och stadsplanering måste förbättra luft- och vattenkvaliteten, bidra till biologisk mångfald och stödja cirkulära materialflöden.

På papperet består området kring Hötorget av gågator i nästan alla väderstreck som i teorin borde leva upp till morgondagens krav på en just levande och grön stad – men ser man på hur det ser ut finns en del brister. Visionärerna önskar sig till exempel en ny våning ovanpå Konserthuset med restauranger och grönska, och ett övertäckt Sveavägen där trafiken går under ytan och på ovansidan ger plats för annat. Dessvärre liknar Stockholms city undertill med sina många tunnlar en Schweizerost, vilket gör det svårt att plantera ovanför. Men om vi planerar att bo på Mars i framtiden, borde vi kanske kunna få träd att frodas även här på jorden.

KLARA GÄRDE

Vid Hötorget fanns tidigare ett öppet gärde, Klara Gärde, som i början av 1600-talet användes som Beridarebana (även kallad Rännarbanan eller Rännebanshuset) och som sträckte sig från Hötorget ut till Mäster Samuelsgatan. Där byggdes också hus som användes för inridning och dressyr av hästar, hästtävlingar, tornérspel och kröningsfester. På platsen för Beridarebanan ligger idag Sergelgatan med sitt försök att vara en hommage till Tobias Sergel. Utvecklingen i en stad som Stockholm sker bäst med varsamt bevarande, begåvade förändringar och en smula fantasi. Kan det vara dags att damma av den gamla 1600-talskartan? Förlänga Hötorget och införa Klara Gärde på nytt för att på så sätt få in grönska och möten? En naiv tanke, men se det som ett frö. Det går inte att backa tiden, men det går alltid att citera Per-Anders Fogelström angående rivningen av de Sagerska husen, som fick ge plats för PK-huset: ”Just sådana som behövs för att göra Hamngatan till ett trivsamt stråk och inte bara till en blankpolerad avloppsränna som på snabbast möjliga sätt spolar folkströmmarna genom centrum”. Idag saknas anledningar för folk att stanna upp.

”Många små förändringar gör stor skillnad. Släpp lite på regleringarna, testa, mät och utvärdera.”

I Stockholms stads planering finns diskussionerna om var mindre parker ska kunna placeras. En liten promenad från Hötorget pågår även arbetet med det som kallas Centralstaden. När delar av tåg- och spårområdet längs Klara Strand täcks över uppstår nya möjligheter. Visionen om platsen som en klimatneutral knutpunkt för hållbart resande ska även förbättra för livet före och efter resan.

En mix av stadsfunktioner och grönområden planeras in – Stockholms mitt kommer med andra ord att förändras än en gång. Till år 2040 beräknar staden att Norrmalm även behöver minst tre nya skolor, fyra idrottshallar och konstgräsplaner. Låt fantasierna flöda. I The Global Liveability Index 2024, publicerad av The Economist Intelligence Unit, behåller Wien sin position som världens mest levnadsvärda stad för tredje året i rad. Köpenhamn ligger kvar på andra plats. Stockholm är utanför topp 20, men har alla möjligheter att ta sig uppåt.

SOMMARGATOR OCH VINTERVÄGAR INSPIRERAR

– Stockholm har en otrolig potential, säger Liselott Stenfeldt, partner och forskningschef på Gehl Architects i Köpenhamn. Det finns mycket som Stockholm gör rätt, samtidigt som där finns massvis med outnyttjad potential. Under åren har vi utvecklat områden i över 350 städer. Genom att studera allt från demografin till hur människor rör sig har vi sett hur vissa städer lyckats få till mer liv än andra. Många städer genomgår precis som Stockholm en förtätning och då är det lätt att kontors- och bostadspriser trycks uppåt, men genom att våga blanda skapas förutsättningar för det som gör att man trivs i en stad. I Danmark har kommunerna rätt att kräva att 25 procent av all ny-

utveckling ska vara allmänna bostäder. Jag tror att det är en bra utgångspunkt för att skapa möten mellan olika grupper och för att få till liv mellan husen. Då bildas också förutsättningar för företagande, hotell och restauranger. Det är ju egentligen inte svårare än så.

Om man tänker på Jan Gehls rad ”En bra stad är som en bra fest – människor stannar längre än nödvändigt eftersom de har roligt.” är det lätt att förstå resonemanget. Stockholms experiment med Sommargator är inspirerande medan stadens många regelverk är motsatsen. New York, där Gehl Architects varit involverade, har över åren aktivt förenklat ansökningsprocesser och lättat på restriktioner. Syftet har varit att göra det lättare för privata aktörer att etablera sig, samarbeta och göra staden mer levande.

– En parentes är att när vi från Köpenhamn tittar på Stockholm ser vi en outnyttjad potential i vattnet. Trots att Stockholm har mer vatten, så säger många stockholmare att de vill bada när de kommer till oss. Det borde vara tvärtom. Om vattnet aktiveras kan Stockholm bli en ännu härligare stad. Inte bara på sommaren utan även på vintern – bara en sådan liten sak som att tillåta fler bastubad skulle göra Stockholm mer attraktivt. En liten detalj såklart, men många små förändringar gör stor skillnad. Släpp lite på regleringarna, testa, mät och utvärdera.

Hötorget raison d’être är som ett handelstorg. Det var så det kom till och så som det i mångt och mycket är.

– Det är också dess utmaning fortsätter Liselott Stenfeldt. På gatorna kring Hötorget har livet kommit tillbaka. De är både välkomnande och intima. När torghandeln är aktiv upplever jag att själva Hötorget också fungerar ganska bra, men under timmarna när handeln är borta blir torget direkt en otrygg plats. Många aktörer vill såklart vara med och förbättra torget men utan att lätta på regelverk är situationen ganska låst. Lösningen är återigen att pröva sig fram och samla in data. När Times Square gjordes om testade vi först en helg, sedan en månad och till sist tre månader. Genom att noga evaluera testerna hade vi en bra utgångspunkt för att skapa en förbättrad permanent plats. 

ÄNDRA INGENTING MEN
förändra ALLT

Ska en stad som Stockholm vara klimatneutral kommer det som i många andra städer där det redan finns bebyggelse, inte bli så mycket nytt, utan snarare byggas om. För att klara en växande befolkning kommer byggnaderna att behöva klara fler saker under samma tak. Eller ovanför. Taken kan producera energi, fyra företag kan dela på ett kontor, och vi kanske får vänja oss vid att bo fler på samma yta (notera portvaktsbostadens återkomst med endast 10 kvm boyta som såldes på Östermalm under 2024/2025). Genom att förbättra luftflödet, värme och kyla samt anpassa byggnaden efter dagens brandföreskrifter kan till exempel en kontorsfastighets yta optimeras. Ur ett hållbarhetsperspektiv skapas då möjlighet att förtäta byggnaden, vilket gör det möjligt att rymma fler funktioner och människor utan att det känns trångt. Nya områden som Bromma flygfält, Årsta och Sickla kommer få nya byggnader, men själva innerstan är ett riksintresse och det kommer med ett stort mått av begränsningar.

KLARAKVARTEREN SKA STRÅLA IGEN

Hötorget har skiftat utseende flera gånger, men på senare tid just mer på grund av att insidan på byggnaderna har förändrats, än att nya byggnader tillkommit. Stockholms stad, fastighetsutvecklare, näringsidkare och andra intressenter arbetar hårt för att återskapa den levande stadsmiljö som en gång präglade Klarakvarteren. Ett hus i raden av de som förändrats är Torgvågen 7, ofta kallat PUB-huset. Tidigare var huset, trots sina ofta fint dekorerade skyltfönster, stängt och obefolkat mot torget. I dag ger det plats åt butiker, 401 hotellrum, restauranger, möteslokaler och har en verksamhet som på flera sätt kan öppna upp sig mot torget. Samtidigt är Haymarket skapat för att kunna möta olika typer av framtidsscenarion. Inredningen kan ändras från mötesrum till öppen yta och ge plats för allt från modevisningar till mingel. I hotellet finns också den lilla biografen med mörkröda sammetsfåtöljer, dels för att kunna förvandla möten till något nytt, men också för att plocka upp arvet från den tid då Greta Garbo arbetade i varuhuset. Huset visar tydligt att det går att förändra utan att förlora vare sig yta eller charm.

ETT FÖRÄNDERLIGT TEMPEL

Mitt emot Haymarket tornar ett av Stockholms bästa exempel på Swedish Grace upp sig. Ivar Tengboms vision var att få Konserthusets stora eleganta salong att framstå som ett torg. Nu 100 år senare, är uppgiften att öppna upp detta vackra hus mot torget det står på. När Konserthuset byggdes på 1920-talet var ”demokratiska” publikutrymmen en nyhet för tiden — alla samhällsklasser gick genom samma portar (så var det inte på exempelvis Dramaten och Operan där man höll klasserna väl skilda åt). Susanne Rydén är husets chef sedan 2024 och har efter den egna musikerkarriären intagit ledande roller i svenskt musikliv, är utbildad sopran och var som musiker verksam såväl i Sverige som internationellt.

– Inför 100-årsjubiléet 2026 kommer Konserthuset att få en nyrenoverad inbjudande och attraktiv fasad. Redan när Tengbom ritade huset fanns tanken ”Det blå huset med det röda hjärtat”. Alla skulle vara välkomna. Sidan mot framförallt Hötorget är för oss en möjlighet för att locka in besökare till huset, men torget är också en möjlighet för oss att kliva ur huset.

Konserthuset har förändrats invändigt genom åren. Förutom att moderna akustik-, teknik- och ventilationssystem har integreras i byggnaden gjorde man under tidigt 80-tal plats för en orgel med 6100 pipor. Den längsta mäter 11 meter medan den minsta bara är några millimeter. Idag arrangeras årligen över 200 konserter med orkestermusik, kammarmusik, jazz- och världsmusik samt utställningar och många andra evenemang.

– Jag skulle vilja att ytorna på torget kunde delas av fler. För mig är Covent Garden en inspiration. Där säljs frukt och grönsaker, men där händer också så mycket mer. Haymarkets uteservering är en lyckad utveckling i rätt riktning. Kan vi från vår sida hitta ett sätt att komma ut skulle det gynna torget.

Under 2010-talet fanns en tanke om att bygga vidare uppåt och på Konserthusets tak göra det möjligt för fler verksamheter. Planerna föll på grund av flera anledningar, men idéerna är inte på något sätt slut.

– För att väcka intresset för musiken arbetar vi med allt från fasadbelysning till information, men vi diskuterar också ständigt hur vi kan komma ut i området och göra Hötorget än mer levande. Trappan ägs av staden, men att få använda den och smycka den med blommor och växtlighet skulle bara i det lilla få vara underbart. Trappan går att se både som en invit till huset och som en scen. Vår ambition är att alltid hålla igång, säger Susanne.

Köttmästare och glädjespridare

Familjen Ünal har varit i Hötorgshallen under 50 år. I Köttkompaniet dinglar allt från nykryddade korvar till mört kött som fått hänga i 6 månader.

– Hötorget är en otrolig plats, säger köttmästare Tolga Ünal. På 60-talet kom morfar hit från Istanbul och blev förtjust. Här fann han allt från solrosfrön till lammbringor – och här öppnade han sin egen butik.

”Tänk dig ett levande torg med uteserveringar, dofter och energi! Vi skulle kunna göra Hötorget till ett landmärke.”

Idag är det framför allt under lunch samt på fredagar och lördagar det är som livligast. Bröderna har utvecklat butiken efter nya köpmönster, men skulle gärna vilja ha tillbaka veckodagarnas myller. Och få upp hallen ovan mark, där den faktiskt en gång i tiden var.

– Skulle vi få helt fria händer, då skulle vi direkt byta plats med biograferna, säger Tolgas bror Emir, som utöver köttmästare också bär titeln glädjespridare. Tänk dig ett levande torg med uteserveringar, dofter och energi! Vi skulle kunna göra Hötorget till ett landmärke. Sverige är världsledande i allt från musik till teknik. Ett fantastiskt torg borde vi också kunna skapa!

IMPONERANDE BAKVERK OCH
GNISTRANDE STJÄRNOR

Bara några stenkast därifrån, i hörnet Kungsgatan och Klara Norra Kyrkogata byggdes 1883-84 en byggnad som sedan 1928 haft det välkända konditoriet Vete-Katten i hörnlokalen. Numera har det bildat en gemensam huskropp med byggnaden bakom och Vete-Katten har blivit grannar med Restaurang Frantzén, Sveriges första trestjärniga restaurang. Idag tar sig stockholmarna åter till de historiska kvarteren. Fastigheten Boken 6 som ligger mellan Gamla Brogatan och Kungsgatan bestod ursprungligen av tre huskroppar uppförda på 1750-talet, 1890-talet och 1920-talet. I fastigheten fanns kändistäta Hotel Carlton som gästades av storheter som Ella Fitzgerald och Count Basie. I nära samarbete med byggnadsantikvarier har hotellrummen anpassats för nya tider, samtidigt som fastigheten öppnats upp mot kvarteret. Den nya, inbjudande entrén vid Kungsgatan 57 välkomnar besökare till en varsamt restaurerad och långsiktigt flexibel kontorsfastighet – återigen fylld av liv. En attraktiv exteriör på de första våningsplanen är viktig, inte bara för huset i sig utan också för gatumiljön. De fyra första metrarna på huset visar på att det finns liv i huset som skapar en trygghet för de som passerar.

Vänder vi blickarna ännu högre uppåt ser vi att Klarakvarteren på senare år sett en boom av bostäder och restauranger på taken, och det är ingen slump. I en tät stadsmiljö där markytan är begränsad erbjuder taken en oanvänd potential – och utsikten över Stockholm gör dem extra attraktiva. Takterrasser lockar både stockholmare och turister som söker upplevelser under stjärnorna, samtidigt som fastighetsägare stärker sina byggnaders konkurrenskraft. Modern byggteknik har gjort det enklare att göra om taken, vilket gör att fler tak i city nu förvandlas till bostäder, attraktiva kontor och mötesplatser ovanför stadens gator.

Nere på marken har en förändring i trafiken förändrat pulsen. Genom att staden har skapat plats för spårvagnar, fler cyklar och fotgängare har gatorna blivit mer tillgängliga. Vilket blir nästa stora skifte? Forskarna spår färre privatägda bilar, mer kollektivtrafik och fler cyklar. Kanske inte så stor skillnad gentemot idag? Låter rimligt, men betänk då att för bara några år sedan var en sparkcykel något som mest såldes i leksaksaffärer. Nu är de ett givet inslag i stadsbilden och har på vissa håll förändrat den helt. Man kan tycka vad man vill om dessa tvåhjuliga nygamla innovationer, men att förvandlingen som kom med dem, kom lika snabbt som pandemin lärde oss att handla online råder det ingen tvekan om. I krigen som rasar runt om i världen pågår en utveckling av drönare, vad händer när de kommer till mer civil användning? Är vi då framme vid luftvelocipeden som Claës Lundin 1878 fantiserade om i Oxygen och Aromasia? Kommer vi att haka fast den på balkongen på våning tre där du inte bara kommer att köpa färska grönsaker från väggen utan även gå en trappa upp till taket där morgondagens inspirerande shopping och en bit mat väntar?

epilog

Det finns de som tycker att städerna inte har någon framtid. Att det är på landet man ska bo för att kunna få livskvalitet, men städerna reser sig gång på gång. De bär med sig historien i sina byggnader samtidigt som de skapar plats för det moderna livet inuti och mellan husen. Det är just denna dynamik – mötet mellan det gamla och det nya – som gör att levande städer alltid hittar en framtid, oavsett hur tiderna förändras. Under den senaste tiden har vi sett en medvetenhet, delvis framtvingad av klimatförändring, men också av ett sunt förnuft och en genomtänkt vision om vad som gör en stad just levande.

Framtiden är som vi har sett svår att förutse, därför ligger styrkan i förmågan att kunna förändras med tiden. Flexibla byggnader som kan omformas för nya behov och sätt att leva, blir en av nycklarna till långsiktighet. Med hållbart företagande och genom att vara en positiv förändringskraft kan vi som fastighetsbolag vara med och skapa platser som drar till sig liv och rörelse.

Städer har alltid varit scenen för idéer och innovationer. Får vi stadsbilder som är inkluderande och välkomnande kan våra metropoler fortsätta att leva och inspirera. Som historikern, sociologen och teknologifilosofen Lewis Mumford uttryckte det 1937: ”The city is a theater of social action, and everything else – art, politics, education, commerce – only serves to make the social drama happen.”. Städernas verkliga kraft ligger i torgen, parkerna, gatorna och byggnadernas förmåga att bära historien samtidigt som de anpassar sig för framtiden – ständigt föränderliga, men alltid levande.