ÄNDRA INGENTING MEN
FÖRÄNDRA ALLT
Förmågan att anpassa sig till tidens anda och vikten av flexibilitet har alltid varit centrala för levande städer. Anpassning är och blir en del av strategin bakom långsiktig hållbarhet, men vad krävs och hur anpassar man en byggnad och var i världen finns det inspirerande exempel för vad man kan göra?
Den snabba urbaniseringen som skedde under 1900-talet och början av 2000-talet har på många håll lett till att människor sökt nya områden vilket resulterat i urban sprawl. Eller på ren svenska: Stadsutbredning. Denna typ av tillväxt var, är och blir ofta bilberoende vilket ger längre pendlingsavstånd, ökade trafikproblem och större miljöpåverkan. Genom att återanvända och renovera gamla byggnader minskar det inte bara behovet av att ta upp mer mark – det ger återigen liv åt gatorna och förhindrar att stadsdelarna blir själlösa.
Byggnader har alltid varit centrala för samhällens struktur, där städer och områden har vuxit fram kring viktiga byggnadsverk. När gamla landmärken blir till nya skapas en länk mellan dåtid, nutid och framtid.
FÖRUTSÄTTNINGAR
OCH FRAMGÅNGSFAKTORER
Att förvandla en byggnad till en ny funktion kräver en kombination av faktorer: kulturella, tekniska och ekonomiska. Arkitektoniskt måste byggnaden ha en struktur som tillåter ombyggnad. Ekonomiskt krävs investeringar. Kulturellt spelar staden och samhällets syn på bevarande en stor roll, och det är inte bara hela stadsområden som påverkas av denna attityd utan även enskilda byggnader.
I vissa städer finns en stark tradition av att värdera och bevara det gamla, inte bara som en del av stadens kollektivt delade minne, utan också som byggstenar för en hållbar och sammanhängande stadsutveckling. I andra, som i delar av USA och Asien, där städer ofta präglas av ständig utveckling och förändring, är rivning och nybyggnation en norm som betraktas som ett sätt att förnya och möta samtidens behov. Här har det blivit vanligare att historiska byggnader inte betraktas som något att bevara, utan något som hindrar modernisering och ny design. I städer som Berlin, Vancouver, Barcelona, Tokyo och Stockholm har däremot bevarande och anpassning av äldre byggnader blivit en viktig del av stadsutvecklingen och stadens identitet. I Berlin ser man exempel på detta i form av välkända byggnader som Berlin Hauptbahnhof eller det tidigare industrikomplexet i området Kreuzberg, där omvandlingen av byggnader har bevarat stadens historiska karaktär samtidigt som de har fått en ny funktion. För städerna handlar det mer om än bara estetiska värden – det är ett sätt att säkerställa att stadens historia inte förloras i en strävan efter förnyelse.
”Genom att återanvända och renovera gamla byggnader minskar det inte bara behovet av att ta upp mer mark – det ger återigen liv åt gatorna och förhindrar att stadsdelarna blir själlösa.”
Byggnader som är arkitektoniska mästerverk blir också symboler för stadens utveckling och ses som en viktig del av den kulturella identiteten. Istället för att riva och bygga nytt ser man på dessa byggnader som en möjlighet att berika stadens nutid med en förankring i det förflutna. När dessa byggnader anpassas och renoveras, får de nya liv och funktioner samtidigt som de behåller sina ursprungliga kvaliteter och betydelser och blir en del av den kontinuerliga och långsiktiga stadsutvecklingen. Redan Sokrates var inne på det. ”Hemligheten med förändring är att fokusera all sin energi, inte på att bekämpa det gamla, utan på att bygga det nya.”. Även om antikens Aten runt 400 före Kristus inte stod inför för samma utmaningar som vi har, går det applicera tankemönstret.
En del i förändringen och anpassningen blir att optimera ytan och uppdatera huset till senaste tekniken. Husen som förändras idag förändras för känna av din närvaro, optimera energianvändningen och justera ljus och temperatur efter behov. AI-assistenter kan förutse när du kommer till kontoret och ser till att kaffet är färdigt när förste person är på plats. Huset slutar att vara en passiv byggnad och blir en intelligent partner i vardagen.
WIN-WIN FÖR STADEN
Studier har visat att investeringar i ombyggnad och anpassning kan ha stora samhällsekonomiska fördelar, inte bara för städer som helhet, utan även för de enskilda byggnaderna själva. När byggnader omvandlas från exempelvis gamla fabriker till moderna kontors- eller bostadsutrymmen, höjs inte bara fastighetsvärdena för byggnaden i sig utan också för hela området. Detta kan leda till en positiv kedjeeffekt där fler byggnader i samma område omvandlas eller renoveras, vilket i sin tur ökar stadens attraktivitet som en plats för både invånare och företag. I en analys av omvandlingen av gamla industribyggnader och kontor i New York visade det sig att byggnader som återanvändes i högre grad ökade i värde jämfört med nybyggda kvarter.
I en intervju i New York Post uttalar sig fastighetsägaren. Nathan Berman, vars företag Metro Loft är partner i fem omvandlingsprojekt och säger att en typisk omvandling kostar ”ungefär en tredjedel mindre än att bygga från grunden.”
Eller ännu mindre: Att bygga en ny skyskrapa i samma storlek och kvalitet som Times Square nr 5 skulle kunna kosta närmare 500 miljoner dollar, baserat på nyligen färdigställda projekt i Manhattan. Som jämförelse är omvandlingen budgeterad till i sammanhanget blygsamma 95 miljoner dollar. Under de kommande åtta åren förväntas nästan 19 000 bostäder i New York skapas från tidigare kontorsutrymmen – utöver de 5 500 som redan har konverterats sedan 2010.
Det är en imponerande siffra i en tid då det kan ta fem år eller mer att planera, finansiera och bygga en enda ny byggnad med 300 lägenheter – och det är innan man ens räknar in tiden för att köpa mark och riva gamla byggnader. Omvandlingarna blir en ”win-win-lösning” – de hjälper städerna att hantera pandemirelaterade effekter – man får bort underutnyttjade kommersiella ytor samtidigt som man kan skapa behövda bostäder och bidra till att hela området får ett lyft.
”När området på 67 hektar i början av 2000-talet fick nytt liv genom att omvandlas till bostäder, kontor, butiker och kulturutrymmen, ökade inte bara huspriserna utan området blev också ett centrum för innovation och samverkan.”
King’s Cross var tidigare ett industriområde i London, mest känt för sin stora järnvägsstation som öppnade 1852. Området kring stationen var präglat av lagerbyggnader, industriella fabriker och arbetarklassområden. Under senare delen av 1900-talet började området förfalla. Gamla byggnader stod tomma och King’s Cross blev på många sätt ett av Londons mest förlorade och försummade områden. När området på 67 hektar i början av 2000-talet fick nytt liv genom att omvandlas till bostäder, kontor, butiker och kulturutrymmen, ökade inte bara huspriserna utan området blev också ett centrum för innovation och samverkan. En rapport från Related Argent såg även att brottsligheten i området minskat med 22 procent, och tidigare studier har noterat att droghandeln minskade med nästan 75 procent mellan åren 2000–2005.
Byggnadsanpassningar handlar inte bara om att bevara gamla byggnader för nostalgins skull, utan om att skapa långsiktiga, hållbara stadsutvecklingar där varje byggnad, oavsett storlek eller ursprung, kan spela en roll i stadens fortsatta tillväxt och förnyelse.
KORN BLIR KONST
Att vi har sett gamla industriombyggnader världen över omvandlas till annat är ingen slump. De är vanligtvis välbyggda, robusta och med mycket yta samt kommer ofta med en arkitektonisk karaktär. När gamla verksamheter läggs ner tar nya vid.
Tate Modern i London som en gång alstrade energi i den gamla turbinhallen är sedan många år en plats för storskaliga konstinstallationer. Zeitz MOCAA i Kapstaden är en före detta silo som av Thomas Heatherwick omvandlades till ett museum för samtida afrikansk konst. Med sin speciella arkitektur, där ljuset filtreras genom skulpturala urgrävningar, är det ett exempel på hur industriell design kan bli just konst. En liten sympatisk detalj är att stora som små går in gratis under den månaden då de fyller år. I Kristiansand i Norge står Kunstsilo, också det ett tidigare lager för säd, men nu också ett konstmuseum.
GAMLA LANDMÄRKEN BLIR
NYA LANDMÄRKEN
Om man får raljera är strofen ”Vi ska sätta staden på kartan” förutom ”budgeten för nästa år” förmodligen en av de vanligaste raderna som hörs i ett kommunhus. Ur det perspektivet spelar anpassning av gamla byggnader en stor roll. Vi har redan sett exempel utifrån världen, men det förekommer såklart även i Sverige. Ferdinand Boberg ritade inte bara gasklockor i Stockholm, de vackra industribyggnaderna syns till exempel även i Gävle. Från att ha varit en viktig symbol för stadens kraft, är de nu en lika viktig symbol för stadens kulturliv och har blivit ett centrum för storslagna kulturupplevelser.
Ett landmärke för en subkultur var under många år Old Vic Tunnels – en konst- och evenemangsscen under London Waterloo järnvägsstation. Utrymmet bestod av nästan 2 800 kvadratmeter oanvända järnvägstunnlar som inte bara hade en otrolig dragningskraft – ljudet nådde aldrig grannarna. Tunnlarna togs för ett tiotal år sedan över av skate-märket Vans som fyllde tunnlarna med ramper och skateboardutmaningar. Tunnlarna väntar idag på nästa del i utvecklingen och är djupt saknade av sina fans.
Samma dragningskraft neråt har Köpenhamns Cisternerna. Under gräsmattan i Søndermarken ligger huvudstadens före detta vattenreservoarer. 1856 byggdes de för att förhindra koleraspridning – idag sprider de kultur. Den gamla vattencisternen är numera en fascinerande och fuktig konsthall med spegelblanka vattenytor, dunkelt ljus och katedralliknande valv. På ovansidan är det bara gräsmatta och ingången utgörs endast av en liten diskret byggnad.
”Anpassningen av byggnader till nya funktioner, historiska landmärken som blir moderna ikoner, och omvandlingen av hela stadsdelar är inte bara en reaktion på förändringar – det är en väg framåt.”
I Hamburgs hamnkvarter hörs nu stråkarna från Elbphilharmonie. Under ett glittrande glastak och med utsikt över Elbe-floden har en lagerlokal förvandlats till ett konserthus där det gamla möter det nya. Byggnaden som numera är 26 våningar rymmer också ett hotell med 244 rum och 45 bostäder – i det övre prissegmentet. Kan hänga ihop med att ursprungsbudgeten var 200 miljoner euro, men slutnotan hamnade på 870 miljoner euro. Att det är svårt att uppskatta kostnader när man har med gamla byggnader att göra gäller såväl torp i skogen som en byggnad i storstan.
GRÖNT ÄR SKÖNT INOMHUS
En del av förändringen följer också vårt behov av nya sätt att få tillgång till lokal mat. 2015 byggde AeroFarms i Newark, New Jersey, en odlingsanläggning i en 2 800 kvadratmeter stor före detta lasergame- och paintballarena. Året därpå öppnade de en 6 500 kvadratmeter stor odlingsanläggning i en 75 år gammal före detta stålverksanläggning med kapaciteten att producera upp till 900 ton bladgrönsaker per år. Den kontrollerade inomhusmiljön stör den normala cykeln för skadedjur, vilket tar bort behovet av bekämpningsmedel, ogräsmedel och svampmedel. Sedan 2023 har Aerofarms koncentrerat sin odling till Danville, Virginia. I en gammal slakteribyggnad i Chicago har företaget The Plant omvandlat byggnaden till köttets motsats. Här odlas numera allt från grönsaker till faktiskt även fisk. The Plants idé är att förbättra den lokala livsmedelsproduktionen och samtidigt skapa en självbärande anläggning med minimalt avfall.
TO IMPROVE IS TO CHANGE;
TO BE PERFECT IS TO CHANGE OFTEN
Flexibilitet och hållbarhet blir nyckelfaktorer vid anpassning av byggnader inför framtiden – strukturell anpassningsförmåga, energieffektivisering och cirkulära materialflöden säkerställer långsiktig relevans. Resiliens mot klimatförändringar liksom social hållbarhet blir viktigare och bidrar till en attraktiv stadsmiljö. Samverkan mellan aktörer och en holistisk analys av byggnadens livscykel optimerar både ekonomi och funktion.
Uttrycket i rubriken sägs sammanfatta Winston Churchills syn på förändring och det är precis denna förmåga att förändras som vi ser exempel på världen över. Anpassningen av byggnader till nya funktioner, historiska landmärken som blir moderna ikoner, och omvandlingen av hela stadsdelar är inte bara en reaktion på förändringar – det är en väg framåt. Vill vi bygga en hållbar framtid behöver vi anpassa oss, för att förändra ingenting – är inte ett alternativ.