Axfast

Husets beställare, tidningspionjären Rudolf Wall, önskade sig en hyresfastighet i senbarockstil som kontrast till grannhusets tegelarkitektur. I fasadkompositionen lät arkitekten Adolf Emil Melander kolossalpilastrar och smidesdetaljer ta plats tillsammans med en vackert skulpterad portal. Runt 1890-talet präglades arkitekturen i Stockholm av en stilhistorisk återblick i form av nyrenässans, nybarock och nygotik, men även nationalromantiken började få fotfäste. Från Adolf Emil Melanders penna kom lätta och eleganta proportioner, dekorer och ett smakfullt användande av renässansmotiv.

Adolf Emil Melander föddes den 28 februari 1845 i Klara församling och visade tidigt anlag för teckning och målning. Han studerade huvudsakligen i England, Skottland och Amerika. Vid en tävlan om kongressens bibliotek i Washington D.C. vann han andrapriset och fick som tack 1 000 dollar i guld.

Melanders uppdragsgivare på hemmaplan var ofta kapitalstarka grosshandlare och storbyggmästare som ville ha representativa fastigheter på Östermalm, Blasieholmen och Norrmalm. En pärla i sammanhanget som liksom Jakobs Torg 3 visar upp hans vackra fasadarkitektur är Skridsko- och rodd-

klubbens lilla paviljong på Skeppsholmen (1882) i normandisk borgstil. Han har även ritat Bångska

palatset vid Stureplan och Spårvägshallarna vid Birger Jarlsgatan, där den monumentala fasaden i rött tegel, med höga bågöppningar och gavelpartier påminner om samtida industriarkitektur. Melander framstår idag som ett tydligt exempel på en arkitekt som med stor förmåga kunde skapa karaktärsfulla gestaltningar i stilhistorisk anda. 

Fastigheten är idag grönklassad av Stadsmuseet, vilket innebär att den anses särskilt värdefull ur en historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synvinkel. Renoveringen har krävt stor omsorg där fasaden, fönster och det värdefullt dekorerade trapphuset från byggnadstiden bevarats. När huset ritades var våning ett och två tillsammans med bottenplanet kontor, medan de två övre planen hade två lägenheter om nio rum vardera (lagom storlek…). De förvandlades dock redan på 20-talet till kontor.

Man brukar säga att fönstren är husets ögon. Genom att titta på hur de är utformade går det ofta att avgöra hur gammalt ett hus är. I vårt fall hade fönsterbyten 1978 och 1986 gjort att huset endast kunde titta med en monokel. Bara ett enda fönster från byggåret 1894 fanns kvar, men med hjälp av det och gamla foton som mönster tillverkades nya fönster av senvuxen furu från Burträsk, med ett lager av högbeständig och klimatsmart accoya på utsidan. Resultatet blev lika vackert som originalet.

Detaljer som man inte ser, men som ändå är viktiga för att ett hus ska må bra är ventilationskanaler och fläktar. De har dolts och kopplats till ett fläktrum i källaren – allt för att kunna låta husets tidlösa elegans få ta plats. Satsningen på att renovera med återbruk och ett vackert åldrande bevarande och har gjort att både exteriören och interiören kan förbli relevanta för en lång tid framöver.

I arbetet med fasaden och den vackra trapphallen gjordes många och långa överläggningar med antikvarisk expertis. Detaljer som bokstavligen lyser upp är entréns vackra lamporna som återigen vakar över gatan. En gång borta, men nu återskapade efter gamla foton. På så sätt kan de blicka ut över dig, precis som de en gång kastade ljus över 1800-talsdamerna på väg till kaféet Tysta Mari på Jakobsgatan, eller över herrarna när de begav sig till Oscarianska baren i Hamburger Börs.

Kvarteret Jakob Mindre har en rik historia som speglar Stockholms utveckling. Från träkåkar på 1600-talet i stadens utkant till stadspalats och imposanta byggnader av dåtidens främsta arkitekter. Gustav III skapade med bygget av Norrbron kopplingen mellan Gamla stan och det som då hette Malmtorget, det vill säga dagens Gustav Adolfs torg och fick på köpet även närmare till sitt kära operahus.

Under 1800-talet blev området borgerskapets nöjescentrum med krogar, kaffehus och Norrbrobasaren, där allt från böcker till kläder såldes. Gaslyktor tändes, och området blev Stockholms riktiga kvälls- och nöjeskvarter. Vid sekelskiftet ersattes äldre byggnader av modernare banker och operahus, vilket minskade folklivet men förfinade arkitekturen.

På Jakobs Torg låg Jones Grill som drevs av syskonparet Albert och Rachel Jones. I öppningsannonsen från november 1888 kunde man läsa ”Detta sätt att anrätta olika slags kött och fisk anses med rätta av läkare och gourmander för det mest smakliga och hälsosamma”. Grillad mat på restaurang var sista skriket i Sverige och blev snabbt populärt. Med det följde namnet på dåtidens stekare: Grilljannar.

När de öppnade munnen var tonfallet läspande. Unga, sysslolösa, sprättiga och måna om sitt utseende drev de blasé omkring. På Berns gjorde Sigge Wulff succé med sin parodi: ”Grilljannen är en kortstubbad, morsk, halvherre, som vet intet, tål allt, tror på rang och pengar, börjar hos Jones och slutar på Långholmen.” Jones Grill flyttade så småningom till Norrmalmstorg och lämnade Jakobs Ttorg till nya gäster.

Operahuset som invigdes 1898 är exempel på den Oscarianska tidens vurm för nybarock. Nuvarande UD, som också kallas Arvfurstens palats är en spegel av den klassicistiska fasad som det tidigare gustavianska operahuset hade.

1900-talets bilism omvandlade Gustav Adolfs torg till en trafiknod, vilket gjorde att även Jakobs torg tappade i dragningskraft. Under en lång period ”pryds” Gustav Adolfs torg till och med av en stor trafikskylt som visar mot Oslo E18. Trots detta behöll Operakällaren med Café Opera sin status som en plats för möten, dekadens och flärd. Idag, när bilarna får mindre plats skapas nya möjligheter för skärningar mellan kultur och näringsliv. Jakobs torg fortsätter att balansera historia med modernitet, alltid i hjärtat av staden.

HUR DEN SISTA SUPENS HUS FICK GE NAMN TILL HAMBURGER BÖRS

Källaren Hamburg som låg på Götgatans mitt var den plats ”där den sista styrkedrycken gafs åt de lifdömde och hvarest de glas, ur hvilka de druckit, förvarades långt därefter”. Den dödsdömdes namn ristades in i glaset och därefter sattes in i skåpet. Efter sista supen gick färden vidare i kärra till andra sidan Skanstull där man fick möta sitt öde. Källaren Hamburg drevs i början av 1800-talet av Källarmästare Strandberg och när han år 1811 på Jakobsgatan 6 övertog källaren Stockholms Börs, döpte han om det till, ja: Hamburger Börs.

SES OM FEM PÅ SANCT JACOBS GRENDH

Jakobsgatan har sitt namn från Sankt Jacobs kyrka som stod klar 1643, samma år nämndes ”Sanct Jacobs gränd” och 1646 ”S. Jacophs gatan” och ”S. Jacophs kyrk gata”. Andra namn blev ”S’ Jacobi wäst kyrk gr” (1733) och ”St. Jacobi Kyrio-Gatan” (1740). Först 1885 vid den stora namnrevisionen blev namnet kort och gott Jakobsgatan.