Axfast

SWEDISH GRACE MÖTER ROMANSKA KAPITÄLER 

Fastighetens största huskropp är Kungsgatan 57 och uppfördes 1927 då den samtidigt sammanfogades med det äldre bostadshuset från 1750-talet. Byggnaden, ritad av Knut Nordenskjöld, blev Hotel Carlton. Vid den här tiden påverkades svenska arkitekter av internationella trender men utvecklade samtidigt ett eget formspråk. Stilen Swedish Grace satte sin prägel på vårt hus och förenar klassiska ideal med modern enkelhet. Det som kännetecknar Swedish Grace är elegans, återhållsam ornamentik och gediget hantverk, där geometriska former och symmetri balanseras av mjuka övergångar och omsorgsfullt utvalda material som trä, sten och smide. Inspirerad av antikens Grekland och Rom, men i en renodlad tolkning, visar Swedish Grace upp en dämpad färgskala i ljusa pasteller och jordnära toner. Här smälter konst och arkitektur samman genom skulpturer, reliefer och dekorativa målningar. Stockholms konserthus vid Hötorget och Citypalatset vid Norrmalmstorg är framstående exempel på denna stil. Efter Swedish Grace tog funktionalismen vid – en riktning vars influenser även kan anas i Kungsgatan 57. Fastighetens del mot Gamla Brogatan 34 berättar en helt annan historia. Uppförd tre decennier tidigare, 1897, speglar den en tid då de arkitektoniska idealen var annorlunda. Fasaden har kalkstenskolonnetter med romanska kapitäl, gotikinspirerade småtorn och fialer – tornliknande dekorationer i det här fallet krönta av korsblommor. Det husets arkitekter, Ullrich & Hallquisth, valde förbländertegel för fasaderna ovanför butiksplanet – ett tätt murat tegel utan synliga fogar. Helhetsintrycket blir en historicerande arkitekturstil, typisk för tiden före sekelskiftet 1900. Duon Ullrich & Hallquisth har satt sin prägel även på många andra framstående byggnader i Stockholm, bland annat det pampiga hörn- huset mitt emot Dramaten, precis där Hamngatan möter Birger Jarlsgatan.

NÅGOT GAMMALT, NÅGOT NYTT, NÅGOT LÅNAT OCH NÅGOT GRÖNKLASSAT

”Finstämt samspel mellan gammalt och nytt”. Så sammanfattar arkitektbyrån Semrén & Månsson sin del av arbetet med renoveringen av med Boken 6. Fastigheten ingår som en del av city i Sveriges riksintresse och har också grön klass i Stockholms stadsmuseums kulturhistoriska klassificering. Detta innebär att den är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.

Samtidigt som det gamla ska bevaras för atmosfären, kulturen och skönhetens skull, har också ett toppmodernt tekniksystem byggts. Kontorslokalerna har fått flyttbara väggar för att kunna ges mesta möjliga flexibilitet. Hållbart utifrån både en ekonomisk och klimatmässig synvinkel. Utan att byggas om kan lokalerna göras om till nya ändamål.

Inuti huset har två nya hissar skapats samtidigt som förändringarna har gått varsamt till. Mycket har handlat om att skala bort de renoveringar som tidigare har gjorts. Knut Nordenskjölds originalritningar har legat framme under arbetets gång och materialvalen har utgått från klassiska material som ek, koppar, granit och kalksten.

Den förhöjda sockeln med butik och kontor i två plan är ett tidstypiskt, vanligt förekommande drag på byggnader från sekelskiftet och framåt, men här har också byggnaden utifrån sett fått sin största förändring. Huvudentrén har flyttats till husets mitt och fått en baldakin. Entrén har lånat de två granitrelieferna som tidigare satt längre österut på fasaden. Att entréns placering följer en jämn rytm i fasaden har både ur antikvarisk och rumslig synpunkt varit viktigt.

Gatufasaden mot Gamla Brogatan har bevarats som den är. Stenarbetena från tiden då huset byggdes är i högsta klass – inte konstigt att byggmästare Richard Ingemarson tre år senare blev medlem i Murmestare Embetet (mästare nummer 186). En liten parentes är att Murmästareämbetet grundades 1487 och är en av de äldsta fortfarande verksamma yrkessammanslutningarna i Sverige. Skyltfönstret i järn samt den mystiska träporten mot Klara Norra Kyrkogata är också värdefulla komponenter som lämnats orörda. Inuti har byggnaden fått ett lyft på samma sätt som i den resterande fastigheten.

Namnet ”Boken” följer en tradition i Stockholm där kvarter namnges efter olika teman, i detta fall träd. Bredvid Boken ligger ”Pilen” och ”Hasseln”. I kvarterets östra del går Klara Norra Kyrkogata som har sitt namn efter Klara kyrka och omnämndes redan 1646 som ”Sanctæ Claræ gathon”. Gamla Brogatan som utgör gatan åt söder är också en 1600-talsgata och fick sitt namn efter Gamla Kungsholmsbron, en bro som anlades 1635 över Klara sjö men som revs 1880. Gamla Brogatan blev Carl Michael Bellmans sista adress. I norr kantas kvarteret av Kungsgatan som faktiskt är en ganska sen gata. Den är idag en av Stockholms mest kända gator men invigdes först 1911. Innan Kungsgatan byggdes var det rätt så bergigt och relativt otillgängligt mellan Hötorget och Kungsholmen. Området dominerades av Brunkebergsåsen, den höga åsen som sträcker sig genom centrala Stockholm och som då delade city i två delar.

I slutet av 1800-talet låg det här mest bostäder, småindustrier och enklare bebyggelse, men när åsen sprängdes bort för att skapa Kungsgatan blev gatan en av Stockholms första moderna paradgator med pampiga byggnader på båda sidor. Den tidigare gatan över åsen hade många olika namn, de äldsta kända var Helsingegathun (1647) och Helsing grenden (1658). I början av 1700-talet ändrades namnet till Luthers gatun, Lutterns grend och slutligen Lutternsgatan.

Kvarteret Boken ligger i det som kallas Klarakvarteren. Här låg i slutet av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet, de stora tidningsofficinerna och även billiga hotell, restauranger och kaféer. Här rörde sig Klarabohemerna, eller ”bröderna i Klara” – ett romantiserande namn på de författare och poeter som rastlöst gled omkring i Klarakvarteren. Med närheten till tidningarna kunde bohemer som Nils Ferlin och Helmer Grundström få sina berättelser och dikter publicerade. Efter citys på sina håll hårda rivningar är pulsen tillbaka i Klara. Här samlas återigen boende och besökare i kvarterens alla butiker, caféer och restauranger.