Axfast

Mellan åren 1600 och 1750 var barocken modet i Sverige. Med slingrande former och gärna stora kontraster mellan ljus och mörker är barocken storslagen, dramatisk och överdådig. Vi är vid den tiden en stormakt i Europa och i Stockholm byggs nya, raka gator och imponerande barockpalats som passar fältherrar på hemmaplan. Framförallt i närheten av slottet finns många barockpalats från den tiden, men stilen ersattes snart av andra ideal som den mer asymmetriska rokokon och den stramare gustavianska stilen. I slutet av 1800-talet växte intresset för Sveriges historia och under denna nationalromantiska era vill man hylla den svenska historien. I arkitekturen, konsten och inredningen återupptogs därför barockens praktfulla stil för att framhäva nationell stolthet och historisk kontinuitet, men också renässansen dök upp på nytt. Europeiskt 1400-, 1500- och 1600-tal började synas i vår arkitektur. Många av byggnaderna kring Gustav Adolfs torg byggs just under den här tiden. Nr 16 är ett exempel på nyrenässans och 18–20 visar upp nybarock.

Ragnar Östberg beskriver Gustav Adolfs torg 16 som ”En fängslande pittoresk och väl sammanhållen kombinering af medeltida- och renaissanceformer”. Huset byggdes mellan åren 1894 och 1896 på uppdrag av professor David Davidson och kallas därför för det Davidsonska huset. Arkitekterna var Agi Lindegren och Gustaf Lindgren och den vackra byggnaden har beskrivits som höjdpunkten på den spanska vågen i Stockholms stenarkitektur. Nästa gång du går ut, kasta en blick mot fasadens sandsten. Orsasandsten är en silurisk bergart som bildades för 430 miljoner år sedan. Den har brutits i dalaskogen för exempelvis vikingarnas slipstenar, Ferdinand Bobergs posthus på Vasagatan och för det huset du tittar på; Gustav Adolfs torg 16. Både Agi Lindegren och Gustaf Lindgren var duktiga tecknare och tillsammans bar de på en passion för arkitekturens konst, där varje ritning berättade en historia och varje byggnad blev en hyllning till hantverkets kraft.

När arkitekt Isak Gustaf Claesson (1856–1930) får uppdraget att rita Gustav Adolfs torg 18–20 har han några år tidigare ritat Nordiska Museet och har ett stort intresse för arkitekturens roll för stadsplaneringen. Han föddes på Rottneby herrgård i Kopparbergs socken, studerade på Konstakademien och fick 1881 den kungliga medaljen och ett statligt resestipendium. I Spanien, Frankrike, Italien och Tyskland studerade han sina referensverk och utvecklade en speciell kärlek för detaljerade fasader och symmetriska proportioner.

Isak var en förnyare som förespråkade användning av äkta material som tegel och natursten, i stället för gips och puts som vid den tiden var den vanligaste fasadarkitekturen. Han blev med tiden en av Stockholms mest aktade arkitekter och står bakom mästerverk som Hallwylska palatset, Östermalms Saluhall, Selma Lagerlöfs Mårbacka och Adelswärdska huset på Strömgatan 20, ett stenkast från Gustav Adolfs torg.

Kvarteret Jakob Mindre har en rik historia som speglar Stockholms utveckling. Från träkåkar på 1600-talet i stadens utkant till stadspalats och imposanta byggnader av dåtidens främsta arkitekter. Här invigdes Jakobs kyrka 1643 av Drottning Kristina, och Gustav III skapade kopplingen mellan det som då hette Malmtorget, det vill säga dagens Gustav Adolfs torg, och slottet med Norrbro och Operan.

Under 1800-talet blev området borgerskapets nöjescentrum med krogar, kaffehus och Norrbrobasaren, där allt från böcker till kläder såldes. Gaslyktor tändes, och området blev Stockholms riktiga kvällsnöjeskvarter. Vid sekelskiftet ersattes äldre byggnader av modernare banker och operahus, vilket minskade folklivet men förfinade arkitekturen.

”FÖR ETT ÄLSKADT FOSTERLAND!”

Granne med Gustav Adolf torg ligger Riksdagshuset. När Oscar den II:a la grundstenen den 13 maj 1897 och satte murbruk på stenen slog han tre gånger med en hammare och sa: ”Måtte inom denna riksdagsbyggnad städse visa rådslag ske och för ett älskadt fosterland gagnade beslut vara fattade!”

Stenen var ihålig och i den gömde kungen en blylåda med en kopparplåt med grundläggningsdokumentets text, Sveriges grundlagar, en planritning av Riksdagshuset, några av Riksbankens sedlar och mynt samt några aktuella dagstidningar. Stenen med blylådan murades sedan in av kungen mitt under stora huvudentrén i östra fasaden. Riksdagshuset som stod klart 1904 tillsammans med Operahuset som invigdes 1898 är två exempel på den Oscarianska tidens vurm för nybarock. Nuvarande UD, som också kallas Arvfurstens palats är en spegel av den klassicistiska fasad som det gustavianska operahuset hade.

1900-talets bilism omvandlade Gustav Adolfs torg till en trafiknod, och nöjeslivet flyttade på sig till andra delar av stan. Under en lång period ”pryds” torget till och med av en stor trafikskylt som visar mot Oslo E18. Trots detta behöll Operakällaren med Café Opera sin status som en plats för möten, dekadens och flärd. Idag, när bilarna får mindre plats skapas nya möjligheter för skärningar mellan kultur och näringsliv. Jakob Mindre fortsätter att balansera historia med modernitet, alltid i hjärtat av staden.

NORRBROLEJONEN

Norrbrolejonen är de två lejonskulpturerna i brons som till öster och väster vaktar Norrbros norra landfäste sattes dit 1926 och är kopior av två egyptiska lejon som skulpterades på 300-talet f Kr åt Egyptens siste farao, Nektanebo II. De står idag vid Vatikanmuseerna i Rom.

HUR DEN SISTA SUPENS HUS FICK GE NAMN TILL HAMBURGER BÖRS

Källaren Hamburg som låg på Götgatans mitt var den plats ”där den sista styrkedrycken gafs åt de lifdömde och hvarest de glas, ur hvilka de druckit, förvarades långt därefter”. Den dödsdömdes namn ristades in i glaset och därefter sattes in i skåpet. Efter sista supen gick färden vidare i kärra till andra sidan Skanstull där man fick möta sitt öde. Källaren Hamburg drevs i början av 1800-talet av Källarmästare Strandberg och när han år 1811 på Jakobsgatan 6 övertog källaren Stockholms Börs, döpte han om det till, ja: Hamburger Börs.

GUSTAV II ADOLFS STATY – EN DIMMIG HISTORIA

Sveriges första ryttarstaty var ingen lätt sak att bygga. Redan 1757 beställde Riksens ständer en staty av Gustav II Adolf (1594-1632) och uppdraget gick till den franske skulptören Pierre Hubert L’Archevêque (1721-78). Efter många om och men, bland annat klarade statyn inte att stå på tre ben så man blev tvungna att lägga in ett stöd under den fjärde hoven, kunde Nordens lejon blicka upp mot himlen och avtäcktes den 17 november 1796. Puh.

Johan Tobias Sergel (1740-1814), som var elev till L’Archevêque, har skulpterat gruppen vid sockeln. Det är Axel Oxenstierna som dikterar Gustav Adolfs bragder för historiens musa Clio. Gipsmodellen var färdig 1789, men göts först 1906.

FÖRÄDLING AV TVÅ BLÅKLASSADE BANKPALATS I STOCKHOLMS MITT 

Fastigheten Jakob Mindre, en arkitektonisk skatt i Stockholms mittpunkt, består av två historiska bankpalats och en kontorsbyggnad. Här har blankpolerade skor nötts i bankhallar men också samsats med slitna strumpor i fastighetens bostäder. De senaste årens restaureringar har varsamt bevarat och återskapat byggnadernas ursprungliga kvaliteter, samtidigt som moderna krav på luft, ljus, akustik och tillgänglighet integrerats. Förra sekelskiftets livfulla kulörer har skrapats fram och blev inspirationen för en sammanhållen färgskala för hela fastigheten. Överblivna dörrar, fönster, radiatorer och marmorskivor har hittats och nu återanvänts. Tillägg och påbyggnader som gjorts under ett helt sekel har rensats. Fläktrum och hisschakt som tidigare placerats på tak och i ljusgårdar har tillsammans med annan teknik fått flytta ner i källarplanet.

De pampiga bankhallarna på gatunivån fungerar idag som entré och lobby. För att lösa höjdskillnaden mellan Jakobsgatan och Gustav Adolfs torg har en ny, sittvänlig trappa skapats, med inbyggda ventilationslösningar som håller de dekorerade taken fria från installationer. Material och färgsättning är inspirerade av byggnadernas ursprungliga estetik.

Ett av kvarterets mest unika inslag är fasaden på det bank- och bostadspalats som David Davidson lät uppföra 1896. Med inspiration från spanskt och portugisiskt 1500-tal är den rikt utsmyckad med Orsasandsten, prydd med fantasifulla fabeldjur, fåglar och mänskliga ansikten från olika världsdelar. Efter över ett sekel av slitage har fasaden nu restaurerats med antikvarisk precision, sten för sten och spricka för spricka. Idag blickar fabeldjuren åter ner mot restauranger, barer och kaféer, där livet kring Gustav Adolfs torg och dess omgivningar kan spira med ny energi och charm. Den pietetsfulla förvandlingen av husen har gjort att de ståtliga byggnaderna ännu en gång står redo att möta sin samtid och framtid.